De var piloter, stridsvagnsförare, spanare och prickskyttar – kvinnorna som stred i Röda armén, sida vid sida med männen. Men till skillnad från männen betraktades de efter kriget inte som hjältar. Så de teg. Tills Svetlana Aleksijevitj fyrtio år senare började söka upp dem på fabrikerna och i hemmen och bad dem berätta sin historia.
Kriget har inget kvinnligt ansikte är en del av bokserien "Utopins röst" som gav Svetlana Aleksijevitj Nobelpriset i litteratur 2015.
Vad lär vi av krigets vittnen? Aleksijevitjs skakande dokumentära möten med kvinnor i Röda Armén hade Sverigepremiär på GDT hösten 2017, dramatiserad av Malin Lindroth. Skådespelarna finns tillgängliga för samtal efteråt, lärarhandledning finnes till höger informationen.
"Jag fäste mig verkligen vid öppenheten i pjäsen.
Hur verkligt allting kändes.
Jag tyckte hela konceptet var väldigt bra,
att göra en pjäs av berättelser från den här boken
och baka samman olika kvinnors öden"
- Elev från Schillerska gymnasiet
"Vi kommer till och med närmare vittnena än i Aleksijevitjs egna böcker... Vi hör vittnet andas"
Krönika i Ord & Bild av Marit Kapla
